Errare Humanun Est!

"Att fela är mänskligt".

Vissa människor, många människor, verkar inte våga göra fel! Jag förstår inte. Det är okej att göra fel, säga fel och tänka fel!
Gör vi inga misstag så kan vi inte lära oss vad som är rätt!
Ingen människa i hela universum vet exakt allt, vad som är rätt och fel. Vad man skall göra och inte.
Det är så fruktansvärt att vissa personer tror sig vara perfekta. Ordet perfekt finns inte i min ordlista vad gällande personer samt personligheter.

För dem som dock vågar göra fel. TUMMEN UPP. Så länge man erkänner för sig själv och för andra att "tyvärr, jag gjorde fel".
Jag har gjort fel. Jag har gjort många fel i mitt liv. Jag har litat på personer, som jag inte borde ha litat på. Personer som idag inte ens finns i mitt liv.
Jag har svikit personer, som jag idag ångrar fruktansvärt mycket.
Jag har älskat en person, som jag sedan år 2006 idag hatar av hela mitt hjärta. Jag vet att hata är ett starkt ord. Men den människan önskar jag inget gott för fem öre. Hon lever med en sån lögn, för sig själv mest, som är helt otrolig.
Denna människa förstörde allt för mig, verkligen allt. Hon förstörde min tonårs-tid ( den som skall vara en av dom bästa tiderna i ens liv), hon förstörde min tillit till människor, att våga lita på dom jag har runt omkring mig och även mina närmaste vänner och mycket mycket mer. Hon förstörde även det viktigaste jag hade, min familj. Visst den finns kvar, men inte som en grupp, utan som två.

detta hände alltså år 2006, och än idag, är detta hatet något jag grubblar och funderar på varje dag. Det går inte en dag utan att jag känner den där känslan som om att någon bara hugger mig i ryggen. 
Varja dag, funderar jag på vad jag skall säga, hur jag kommer att reagera, vad jag kommer att göra, dagen då jag träffar denna människa. Hur skall jag kunna förklara för denne vad jag känner, vad hon har gjort mot mig, personligen. 
Detta plågar mig än. Och jag vet inte när den dagen kommer, som jag kan släppa detta. För det har ju gjort det för alla andra, varför inte för mig? Det som har hänt, har hänt. Och just nu är allting helt okej. 
Jag vet inte.
Jag vet bara att en dag, kommer jag få min chans.
Och den dagen kommer bli underbar.


Ingen förstår vad jag har gått igenom, vad jag går igenom. Ingen kommer någonsin förstå känslan av att sätta sig i den bilen, känslan varje gång jag rör en fotboll, känslan varje gång jag hör hennes namn, Känslan varje gång jag kramar min egen pappa.

over and out.
TH 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback